...är något av det bästa jag vet. Inte dugg och kompakta gråskalor. Inte vindar och isande kyla. Regn som förtjänar att kallas just regn. Det håller ihop mig på något vis. Fyller i mina konturer. Fåglarna tystnar en stund.
De inuti också. Olyckskorparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar