Tänk att ett helt liv haft språk som sitt huvudinstrument. Spelat det med samma brillians som London symphony orchestras försteviolinist lirar på sin fiol. Att bli läst, hyllad och översatt till språk jag inte ens visste fanns.
Tänk att ha levt 80 år. 966 månader. 29 370 dagar styvt räknat.
Tänk att ha varit nominerad till Nobelpriset i litteratur varje år sedan 1993.
Och så händer det.
Du får priset.
Men du är så gammal och sjuk att ditt tacktal låter: Öuääööhh kiijjjåååå.
Om jag vore Tranströmer skulle jag vara jävligt pissed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar